Vi har alla någon gång i våra liv åkt på spårväg och i tunnelbana. Antingen har vi gjort det mycket eller inte mycket alls, beroende på hur ofta vi besöker andra städer. Bor du i Göteborg har du förmodligen rätt bra koll på spårvägslinjer och hur man tar sig runt staden och bor du i Stockholm är det sannolikt samma kunskap fast istället gäller det tunnelbanan och tunnelbanelinjer. Är man en som reser mycket kan man såklart ha kunskap om båda delarna.
Det finns naturligtvis fördelar och nackdelar med spårväg som med tunnelbana, men det som är avgörande bör vara storlek på staden och givetvis markens beskaffenhet. Är det en större stad så är tunnelbana bra på det sättet att det går så oerhört mycket fortare. Är det en mindre stad är spårvägslinjer att föredra eftersom man då får se staden och spårvagnen stannar på flera ställen. Jag kommer att fokusera på främst varför spårväg är mitt favoritval just nu, och inte blanda in så mycket annat. Du kommer härmed att presenteras en ytterst vinklat åsikt.
Nu för tiden ska allting gå så fort. Vi blir mer och mer stressade i vardagen och ju snabbare vi kan slutföra saker desto snabbare behöver vi fortsätta med nästa sak. Det är en ond spiral som aldrig verkar ta slut. Med tunnelbanan tar man sig från ena änden av staden till den andra oerhört snabbt. Knökade tillsammans som sillar står alla stressade människor nere i mörkret. Men med en spårväg är det annorlunda. På spårvägslinjer kan man stå eller sitta och slappna av. Du kan titta på staden du bor i, iaktta människor i rörelse. Du får en lugn stund i en stressig vardag helt enkelt. Och vad är inte bättre än att kunna se de olika delarna i staden man bor i? Med tunnelbana missar du allting som händer mellan där du kliver på och där du kliver av. Jag tar en spårväg mycket hellre än en tunnelbana.